Det här är ett enkelt recept på en god och nyttig vardagsrätt.
Du kan komplettera med en grönsallad om du vill, men personligen äter jag den helst som en allt-i-ett-måltid.
Den passar också perfekt att ta med som lunchlåda till jobbet – bara att värma och äta.
Det här enchiladasreceptet har jag provat mig fram till genom säkert fyra-fem varianter. Den senaste blev så god att den absolut platsar här på bloggen!
Gillar du inte svamp (stackars dig!) så kan du utesluta den. Samma sak med oliverna, men då får du smaka upp med en aning mer salt. Det smakar inte heller särskilt mycket oliver, bara… gott.
Den här rätten tar ganska lång tid att laga – jag landade på cirka 2 timmar, men då är tiden i ugnen medräknad – men den är absolut inte svår. Du kan också förbereda den ända fram tills du ska sätta in den i ugnen.
Jag gillar att skala, hacka och riva allt i förväg och lägga upp i små skålar eller fat. Detta för att själva tillagningen då blir så mycket enklare. Men i receptet beskriver jag någon sorts ordning för att göra allt efter hand.
Min sambo och jag försöker att äta fisk åtminstone en till två gånger i veckan. Oftast blir det favorit-i-repris-recept, men den här gången experimenterade jag och resultatet blev smaskigt över förväntan!
Du som har läst min blogg förut kommer att känna igen ingredienserna till den sås som jag brer över laxen. Där har jag nämligen inspirerats av förrättsfavoriten smördegstarteletter med chèvreost.
Finns det något enklare och samtidigt godare än en äkta fransk potatisgratäng?
Med mycket vitlök och gärna vispgrädde (även om jag denna gång använde grädde med lägre fetthalt) är potatisgratängen ett perfekt tillbehör till stekt eller grillat kött.
Visst, gratängen tar åtminstone 45 minuter i ugnen, ibland längre. Men tro mig: det är det definitivt värt!
Den här rätten är inspirerad av den svenske kocken och krögaren Carl Butlers berömda lammlåda, som i sin tur är inspirerad av ett grekiskt recept.
Den finns i hans klassiska kokbok från 1974, som jag har övertagit från min mamma, men jag har ändrat så pass mycket att jag ändå känner att jag med gott samvete kan dela med mig av det här receptet som mitt eget.
Min farmor älskade att laga mat och hon lät mig vara med i köket redan från tidig ålder. Även om farmor gärna lagade mina favoriträtter när jag kom på besök, så tvekade hon inte att även introducera mig för nya smaker.
Att barn inte skulle tycka om samma mat som de vuxna var liksom en icke-fråga hemma hos farmor och farfar. Farmor hade också den sunda inställningen att inte krångla till saker i onödan, men att aldrig kompromissa med smakerna.
Den här fiskgratängen är ännu en favorit från min barndom. Den är ett typiskt farmor-recept på så sätt att hon tyckte att det var helt okej att använda såsmix på påse, men att pulvermos var bannlyst.
Stockholm Foodie 